Niklas Laninges nyhetsbrev #164

Facebooks betalversion, försvarstal för nudges och inspiration från Sellpy

Godmorgon alla nya och gamla läsare!

Vecka nio är runt hörnet så när du läser detta är jag förhoppningsvis bra nära ett svenskt fjäll.

Jag lämnar en tuff vecka bakom mig men gläds åt det faktum att psykologkandidaten Fredrik Nilsson både valt att jobba med oss på Nordic Behaviour Group och att han svarat på ert önskemål om ett webbinarium om sin forskning kring socialmobilitet, ekonomiska beslut och smartness. Mer om webbinariet här.

Så till dagens meny:

• Åsikt: Därför är Facebooks betalversion dömd att floppa

• Kunskap: Författaren av boken Nudge berättar om varför många missförstått nudging

• Inspiration: Två klyftiga knep från Sellpy

• Läst i veckan: Straff av Ann-Helén Laestadius

• Tips: Poddavsnitt om ChatGPT:s terapeutiska förmågor

Därför är Facebooks betalversion dömd att floppa

I veckan skickade Facebooks grundare och VD Mark Zuckerberg (även länd som Zuck) ut följande meddelande via någon sorts Messenger-kanal.

Facebook (ja numera känd som Meta) brukar ju experimentera en del och inte sällan slå på stora trumman bara för att senare lägga ner satsningen. Ibland hinner man inte ens lansera innan man lagt ner projektet. Jag tänker exempelvis på deras nyhetsbrevstjänst och deras kryptovaluta (först känd som Libra sen Dieme, tror jag).

Nu ska man alltså kunna betala för att slippa annonser och visa att man har ett så kallat verifierat konto. På många sätt påminner det hela om det som Twitter lanserade för ett tag sedan, idén är så pass generisk att man knappast kan prata om stöld.

I veckan har jag hört många tyckare prata om potentialen i Metas erbjudande. Att om de bara lyckas få fem procent av sin användarbas på tre miljarder människor att börja betala så blir det miljarder dollar per år. Marginalen på denna intäkt lär ju vara närmare 100 procent.

Jag ställer mig högst skeptiskt till att de skulle lyckas med något sådant.

Mental bokföring

Mental bokföring, från engelskans mental accounting, är ett av beteendeekonomins mest klassiska begrepp. I sin enkelhet så handlar detta om att vi människor allokerar våra kostnader till olika “mentala konton”. Vårt nöjeskonto är sannolikt rätt stort varpå det inte smärtar så mycket när Netflix höjer sina priser. Vi jämför våra redan höga utgifter med en liten höjning som i relation till totalen gör att höjningen känns minimal.

Givetvis är det på många sätt dumt att göra så här då kostnader ju alltid är kostnader, pengar är som bekant inte relativa. Men nu är det så här de flesta av oss fungerar så vi får bara leva med det. Det är av denna anledning som jag tror att Metas satsning är dömt till att misslyckas. Vårt mentala konto för utgifter kopplat till sociala medier är sannolikt noll för de flesta av oss då vi vant oss med det faktum att allt finansieras av annonser och att vi användare är produkten.

Jämför det Meta försöker lansera med Linkedins betalerbjudande. Kostnaden är betydligt högre (från ca 3500 kronor/år tror jag) men den känns på många sätt ändå lägre än Facebooks. Varför? För att kostnaden allokeras till ett annat mentalt konto: professionella utgifter. Inte nog med att sådana kostnader ofta är betydligt högre än noll – för många är de sannolikt avdragsgilla.

Linkedin premium är för säljare, rekryterare och för den som vill hitta ett nytt jobb. Vem som är målgruppen för Metas erbjudande är fortfarande oklart. Det kan förstås vara så att det är en bra deal för kändisar och influerare men jag är tveksam till att ens en procent av Metas totala användarbas består av dessa, eller att en stor del av dessa är villiga att betala 14 dollar i månaden.

Författaren av boken Nudge berättar om varför många missförstått Nudge

Cass Sunstein är harvardprofessor, tidigare rådgivare till två presidenter och en av medförfattarna till boken Nudge. Trots sina många gärningar är han dömd till att gå till historien för det sistnämnda. Faktum är att Sunstein, en av världens mest produktiva akademiker, fortsätter att tvångsmässigt prata om nudging, något som ibland får honom att framstå som lite av en one trick pony.

På sistone handlar Sunsteins gärningar främst åt att försvara Nudge och perspektivet i stort. Det finns förvisso en del kritik men den är så liten att det Sunstein mer ägnar sig åt är att skapa en så kallad halmgubbe.

I sin senaste artikel, Eight misconceptions about nudges, talar han förvisso om missuppfattningar istället för kritik. Jag tyckte några av hans poänger var värda att lyfta upp så nedan kommer fyra missuppfattningar med nudging:

1. Att nudge:a är manipulering: Nej menar författaren, nudging handlar om uppmaningar, varningstexter, i ögonfallande upplysningar eller enklare stöd – aldrig om något som försöker få någon att utföra ett beteende som hen egentligen inte vill göra.

2. Det är oklart vad som ens definierar en nudge: Nej menar författaren, definitionen är tydlig och väldomumenterad. En nudge är “en nudge är en insats i syfte att förändra ett beteende utan att använda vare sig förbud eller materiella belöningar, samtidigt som man värnar om målgruppens valfrihet”.

3. Nudging utnyttjar mänskliga tankefel (biases): Nej menar författaren, en perspektivet utgår snarare från antagandet att livet generellt och beslutssituationer specifikt ibland kan vara svårt och krävande. Nudging finns till för att underlätta i just de situationerna.

4. Nudging är inget annat än små tweaks med marginella resultat: Nja säger författaren. Att arbeta med tillämpad beteendevetenskap är inte begränsat till bara nudges. Lagar, incitament och policy kan alla göras bättre med ett beteendeinformerat perspektiv. Det finns också nudges med närmast noll effekt, men det finns också de som förändrat livet för miljontals människor.

Två klyftiga knep från Sellpy

Det är sannerligen inte första gången jag hyllar Sellpy, en tjänst som jag använder mer och mer – inte minst när det kommer till barnkläder. Att favoritmarkera plagg i appen är ett användarbeteenden jag börjat göra mer och mer och fick snabbt lära mig att Sellpy använder detta för att trigga känslan av en förlust hos mig.

Mejlet nedan dyker upp när en favoritmarkerad vara köpts av någon annan. Självklart följer Sellpy upp med att ge rekommendationer på liknande varor som fortfarande finns kvar.

Så det man gör bra är alltså att man:

1. Berättar om att jag gått miste om något, människor hatar som bekant förluster

2. Presenterar tydliga call to actions som kan fylla samma funktion som det val jag precis missat att göra

Notera att “bra” i sammanhanget alltså bygger på att man tycker att det är bra att köpa något, vilket man verkligen kan ifrågasätta.

Om man nu måste köpa något till sig eller sina ungar så är det ju ändå fint att Sellpy påminner en om att valet att göra detta via just dem ändå fört med sig en positiv konsekvens i form av sparat vatten och CO2-utsläpp. Se nedan.

Den observante noterar nog att bilden ovan innehåller min adress. Har du en bok som du tycker att jag ska läsa så får du göra som tre andra gjort tidigare: posta den till mig. Jag undanber dock vänligt men bestämt alla typer av anonyma brev, något som tyvärr ibland dimper ner i brevlådan efter att jag varit med i exempelvis Ekonomibyrån.

Läst i veckan

I veckan har jag läst den fristående uppföljaren till Stöld skriven av Ann-Helén Laestadius. Boken Straff är den andra boken i det som ska komma att bli en trilogi om samer.

Jag gillade verkligen Stöld och dess tydliga berättarbåge och få men välskrivna karaktärer. Straff är dessvärre lite mer av ett hafsjobb, något som händer när det kommer till att följa upp en succé. Karaktärerna är så där och historien något oengagerande. Jag tycker ändå att man bör läsa boken då den trots allt ger en inblick i de brott som Sverige utsatte samerna för och den strukturella rasismen som kanske än idag lever i Norrbotten.

Boken utspelar sig mellan 1950- till 1980-talet så jag har ingen aning om hur det är idag, men på den tiden verkade behandlingen av samer vara långt ifrån schysst.

Poddavsnitt om ChatGPT:s terapeutiska förmågor

Min vän och före detta kollega John Airaksinen har sedan en tid skapat något så unikt som ett samtalssällskap, något som får människor att vallfärda ut i förorten för att lyssna på just spännande samtal. I det senaste samtalet låter John AI-forskare och psykologer utvärdera ChatGPT och dess förmåga att agera psykolog.

Samtalet spelades in och finns nu på Spotify, värt en lyssning!