Niklas Laninges nyhetsbrev #206
Digitala träffar i närtid – visst ses vi?! Mobiltelefonens roll i PISA-provet. AI i offentlig sektor, en bra idé? Bilormen!
Godmorgon!
Dagens nyhetsbrev är lite all over the place då jag snubblat över ett gäng spännande texter jag vill berätta om.
Innan dagens meny vill jag först påminna om tre digitala aktiviteter du gärna får spana in:
23/2: Resultatpresentation av ett projekt där Nordic Behaviour Group studerat vad som hindrar villaägare från att styra om sin energianvändning. Anmäl dig här.
6/3: Råd till villaägare som vill styra om sin energianvändning (yes, hör ihop med punkten ovan). Anmäl dig här.
8, 15, 22/3: Göra bra bättre, en helt digital konferens (allt spelas in) som kan ses som en förlängning av detta nyhetsbrev. Jag pratar med personer som inspirerar mig och lär ut ett par verktyg som är användbara för beteendeförändring. Mer information och anmälan sker här.
Det var det praktiska, här har du dagens meny:
Kunskap: Är allmänheten positiv till AI-hjälp inom offentlig sektor
Kunskap: Den smarta telefonens roll i Pisaresultaten
Klassiker: Alexander Rozental reder ut det här med Självkänsla
Inspiration: Säg hej till bilormen, och hej då till fågelbajs på vindrutan
Shameless promotion: Sagt om Göra bra bättre och en föreläsning med yours truly
Är allmänheten positiv till AI-hjälp inom offentlig sektor?
Supertänkaren Judith Wolst tipsade för en tid sedan om rapporten Uppdrag att främja offentlig förvaltnings förmåga att använda artificiell intelligens. Rapporten är lång, men viktig. För visst vill vi att även offentlig sektor ska bli bättre med hjälp av artificiell intelligens?
Några som undersökt invånares inställning till AI är brittiska Behaviour Insights Team. I sann beteendeinsiktsanda så gjorde man detta på ett finurligt sätt, häng med nu så ska jag beskriva vad de gjorde:
5000 försöksdeltagare fick besöka en fiktiv statlig hemsida.
Hälften ombads använda sidan för att lösa ett problem, hälften ombads att inhämta information om hur man identifierar förstoppning hos småbarn.
Hälften av deltagarna fick se en vanlig statisk hemsida, medan övriga delades in i någon av fyra versioner: en chatbot nere i hörnet av sidan, en chatbot som var en “animerad figur”, en chatbot som upptog hela sidan och en chatbot som tog upp hela sidan, men där “boten” också beskrev några av de begränsningar som den här typ av AI-stöd har.
När försöksdeltagarna utfört uppgiften de ombetts att göra fick de svara på en kort enkät, bland annat om deras acceptans för AI-assistenter.
Studiens viktigaste fynd var att de deltagare som exponerats för en AI-bot (även om de inte använde den) hade högre acceptans och tilltro för den här typen av verktyg jämfört med kontrollgruppen. Alltså de som inte fick se något om AI, bot etc.
Så precis som så mycket annat här i livet ökar vår acceptans för det nya och obekanta när vi kommer i kontakt med det. Länge leva nyfikenheten!
Vad jag tar med mig från den svenska AI-rapporten
Tillbaka till den svenska AI-rapporten. Är den värd att läsa? Nja, den är lång och slutsatserna är knappast överraskande. Här är mina anteckningar efter att ha läst rapporten:
AI har potential att generera betydande nytta inom offentlig förvaltning, denna uppskattas till hela 140 miljarder kronor årligen!
Det finns ett behov av samordnade insatser för att utveckla och implementera AI, inklusive stödstrukturer för mindre aktörer. Klassisk slutsats från den här typen av rapporter…
Man vill se förslag på en plattform som främjar samarbete och en AI-guide för att främja AI-användning.
Offentliga aktörer måste förbereda för EU:s kommande AI-förordning, och att investeringarna måste öka för att maximera AI:s potential inom offentlig sektor.
Den smarta telefonens roll i Pisaresultaten
När det kommer till barn och smartphones är jag tyvärr något av en luddite. Jag kan ligga vaken om natten och fantisera om åldersgränser och mobilförbud och annan reglering som aldrig kommer att hända. Eftersom jag har denna inneboende skepsis mot telefoner snubblar jag ofta över artiklar som It Sure Looks Like Phones Are Making Students Dumber. Artikeln är skriven av Derek Thompson, någon som sällan gör mig besviken så det känns som att researchen till artikeln är gedigen.
Allt kretsar kring det faktum att de globala PISA-resultaten sedan länge gått ner.
Varför ser det ut så här över hela världen? Thompson vänder sig till forskning kring just telefonanvändande och hittar följande, möjliga, förklaringar:
Elever som använder digitala enheter (telefon, padda, TV-spel etc) mindre än en timme om dagen (utanför skolan) får ca 50 poäng mer på mattedelen av PISA-testet jämfört med de som använder prylarna mer än fem timmar om dagen. Skillnaden kvarstår även efter justering för socioekonomiska faktorer.
Skärmar skapar distraktioner i skolan, även för elever som inte ständigt tittar på dem. De elever som känner sig distraherade av sina klasskompisars digitala vanor presterar sämre i matte.
Nästan hälften av eleverna i OECD-länderna känner sig "nervösa" eller "ångestfyllda" när de inte har sin telefon nära sig, vilket också korrelerar negativt med matematikprestation.
Studier visar att närvaron av mobiltelefoner minskar antecknande och dokumenterande av information, vilket är kopplat till lägre betyg. Att ta bort mobiltelefoner har i experiment visat sig leda till bättre provresultat.
Alexander Rozental reder ut det här med Självkänsla
I veckan var min före detta kollega Oskar Henrikson ute och vevade på Linkedin om begreppet Självkänsla. Oskar är en folkbildare av rang så följer du inte honom bör du göra det omgående. Han är psykolog, rolig och påläst.
Begreppet Självkänsla har länge varit omdiskuterat, men under 2010-talet var det omåttligt populärt. Visst minns du diverse självhjälpsböcker som avhandlade ämnet?
När det kommer till forskning så är det inte helt tydligt om det här med självkänsla är så värst viktigt. En annan före detta kollega, Alexander Rozental, skrev på just 10-talet en väldigt hyllad text om Självkänsla och vad man vet och inte vet om begreppet. Texten har bland annat använts i undervisning på diverse psykologprogram och den håller än.
Här kommer några av Alexanders slutsatser.
Till att börja med är det värt att konstatera att det finns en del fördelar med hög självkänsla. Man har bland annat kunnat se att hög självkänsla är associerat med förmågan att fortsätta jobba på en uppgift trots motgångar, att höja sin röst och stå för en motsatt åsikt i en grupp, en högre grad av lycka, samt en minskad risk att drabbas av ätstörningar.
Men låt oss titta på allt annat Alexander hittade:
Hög självkänsla bidrar inte till bättre skolprestationer
Hög självkänsla har enbart en marginell inverkan på prestationer i arbetslivet, något som varierar mycket mellan olika jobb
Personer med hög självkänsla skattar sig i högre grad som mer eftertraktade och populära, något som dock inte visar sig stämma överens med omgivningens uppfattning
Varken låg eller hög självkänsla har någon tydlig koppling till äktenskapsproblem
Självkänsla har ingen tydlig koppling till aggression, förutom att personer med hög självkänsla i högre grad utsätter andra för mobbning eller är passiva åskådare till mobbning
Det finns lite stöd för att låg självkänsla är förknippat med antisocialt beteende
Hög självkänsla innebär inte en bättre förmåga att hantera svårigheter i livet jämfört med låg självkänsla
Självkänsla har ingen koppling alls till många hälsorelaterade beteenden; låg självkänsla leder inte till rökning, alkohol- eller drogmissbruk, tonårsgraviditet, eller sexuellt riskbeteende
Spana gärna in hela texten, och allt annat fint som gänget på Psykologifabriken skriver om.
Säg hej till bilormen, och hej då till fågelbajs på vindrutan
Har du hört om produkten bilorm? För mig var konceptet nytt, men tydligen är detta en etablerad lösning som används av bilägare för att skrämma bort fåglar.
Som du ser nedan handlar det om en obehaglig plastorm som placeras så att den syns utifrån. Denna analoga lösning skrämmer bort fåglar, och således den fågelspillning som man ogärna vill ha på sin bil.
Själv har jag ingen bil men blev väldigt glad av att höra om bilormen och dess effekt.
Shameless promotion
Ännu en gång får nyhetsbrevet avslutas med lite skamlöst hyllande av saker jag pysslat med i närtid.
Vi börjar med ett fint mejl jag fick från en läsare som på ett väldigt fint sätt sammanfattade va hen lärt sig av nyhetsbrevet och varför hen nu valt att anmäla sig till Göra bra bättre. Som jag sagt tidigare så gör den här typen av inspel det så otroligt värt att vecka ut och vecka in skriva detta nyhetsbrev. Tack!
Som programmerare av reglersystem som sedan 2 år jobbar som affärscoach för startup-bolag så har jag under en tid med stort intresse läst dina nyhetsbrev! Datorer och teknik som jag hanterat i min tidigare karriär har alltid kommit med en ganska utförlig manual och sedan handlar det mest om att få tekniken att jobba som man vill. När jag växlat spår och numera då jobbar med människor har jag försökt att hitta motsvarigheten till en teknisk manual för människors beteende och ditt nyhetsbrev har gläntat på dörren till något som åtminstone liknar detta.
Jag drivs av att lära mig nya saker som jag kan ha nytta av i mitt dagliga liv och arbete och Göra bra bättre känns som en spännande möjlighet. Att få nya verktyg för att jobba med beteendeförändring låter också mycket intressant!
Till sist, en föreläsning med mig från Science Week i Södertälje som gick av stapeln i slutet av januari i år. Arrangören utmanade mig att köra helt utan slides, något som kanske låter enklare än vad det faktiskt är.
Spana in föreläsningen nedan så får du avgöra själv, själv är jag rätt så nöjd med innehållet och leveransen.
Betalande prenumeranter får tillgång till tre sammanfattningar som fångar de bästa tipsen och verktygen jag skrev om under 2023. Dessutom går man gratis på Göra bra bättre (och får tillgång till allt inspelat material).
Sugen på att testa? Använd knappen nedan för ytterligare instruktioner.