Niklas Laninges nyhetsbrev #208
Efterfrågeflexibilitet, enkla enkätstudier, sopkaos i New York och mitt bästa fynd från bokrean 2024.
Godmorgon!
Jag är tillbaka från sportlovet och detsamma bör gälla alla som nu valt att ta ledigt under någon av sportlovsveckorna. Så välkommen tillbaka!
Självklart vill jag skicka ett tack till alla er som valt att bli betalande prenumeranter och således får ta del av mina sammanfattningar av de bästa idéerna, studierna och verktygen som jag skrev om under 2023 – en tradition jag lovar upprätthålla varje år.
Det verkar inte vara supersmidigt att gå från gratis till betalande prenumerant så i kommande nyhetsbrev adderar jag en tydligare instruktion för hur detta går till.
Här är dagens meny:
Kunskap: Psykologiskt projekt på tema efterfrågeflexibilitet
Kunskap: Därför är New York en av världens skräpigaste städer
Kunskap: Så designar du en riktigt bra enkätstudie med endast två frågor
Läst i veckan: Så överlever du allt av Bear Grills
Tips: Vännerna på Chalmers industriteknik söker en marknadsansvarig
Psykologiskt projekt på tema efterfrågeflexibilitet
I veckan släppte vi på Nordic Behaviour Group en rapport från det Energimyndighetenfinansierade projekt som vi nyss har avslutat.
Vi är extremt nöjda med rapporten, så läs den gärna här.
Projektet har undersökt hur man kan få människor att bli mer flexibla i sin elanvändning. Varför behövs detta? Jag ser främst tre anledningar:
Världen elektrifieras snabbare än tillgången på energi ökar, det vill säga vi behöver mer el men i väntan på att det finns mer el måste vi använda den som finns mer effektivt.
Våra prylar blir smartare, det vill säga idag är det lättare att styra om när exempelvis ens bil laddar eller när ens hus värms upp, något som med andra ord kan få den el som finns idag att räcka till fler.
Det blir dyrare att använda el när alla andra också vill göra det. Med andra ord finns det fler ekonomiska incitament hos exempelvis villaägare att optimera sin användning för att på så vis minska sin elkostnad.
I vårt projekt ville vi alltså undersöka varför svenska småhusägare (villor, radhus, kedjehus, parhus) inte styr om sin elanvändning. Sen ville vi så klart också veta vad som fått de som styrt om att göra just så.
Bilden nedan visar vårt försök att bryta ner “efterfrågeflexibilitet” till något mer konkret, det vill säga beteenden som småhusägare bör utföra.
Eftersom elbilsladdning och uppvärmning är de största “eluttagen” som denna målgrupp gör valde vi att djupdyka i dessa två beteenden. Varför har inte fler tänkt om och optimerat dessa så kallade laster (branschlingo för saker som drar el):
Man har inte tekniken som möjliggör detta. 6 av 10 småhusägare som svarade på vår enkät (totalt 2544 svar) uppgav att de idag inte har hård- och/eller mjukvara som möjliggör en smartare styrning av ens uppvärmning. De flesta sa dessutom att de inte planerade att skaffa någon sådan förens ens existerande uppvärmning behövs bytas ut. Rimligt enligt mig, vi talar ju om väldigt stora investeringar.
Man är inte medveten om hur man gör. Både när det gäller elbilsladdning och uppvärmning så uppger en majoritet av de som svarade på enkäten att man inte känner till system och teknik som kan hjälpa en styra om sin användning.
Man är rädd för att förlora kontrollen. Att sätta upp en smartare styrning är upplevs som krångligt, men man drar sig också för att göra det då man inte litar på att tekniken ska funka. Tanken på att laddningen inte skulle funka eller att husets komfort skulle sänkas skrämmer folk, man vill därför inte lägga detta i händerna på en teknisk lösning.
Det bör också nämnas att den främsta anledningen till att man som småhusägare valt att optimera sitt hem är ekonomi. Vi ser tydligt att det i dyrare elområden finns fler småhusägare som har timpris, något som gör det mer ekonomiskt försvarbart att optimera sin elanvändning. Hos dessa är det just möjligheten att spara pengar som fått dem att skaffa timprisavtal och smartare styrning av laddning av ens elbil och uppvärmningen av ens hus.
Nedan hittar du en pedagogisk genomgång av hela projektet.
Därför är New York en av världens skräpigaste städer
Jag säger bara wow wow wow! Terminens longread har kommit!
Jag pratar om en text nyligen publicerad i New York Times med temat avfall.
Artikeln, som tar ca 20 minuter att läsa, handlar om staden New Yorks groteskt stora avfallsproblem, något som jag själv aldrig tänkt på när jag turistat i staden. Det räcker dock att du scrollar igenom artikeln snabbt för att förstå hur illa det är ställt i staden.
Det är soppåsar överallt!
Och möbler.
Och utrivna badrumsinredningar.
Och allt annat man kan föreställa sig.
Men varför har staden så stora problem?
Även om jag rekommenderar alla att läsa detta välskrivna stycke journalistik så kostar jag på mig att avslöja vad man kommer fram till. Det hela handlar nämligen om att staden verkligen har ett underskott av avfallskärl och containrar. Så istället för att slänga sina hushållssopor i ett miljörum eller en smart placerad container så lämnar man sina soppåsar på trottoarer.
Men varför har man då inga kärl för hushållssopor?!
Artikeln ger följande förklaringar:
När stadens kända rutnät designades var det något man glömde att rita in: gränder. Faktum är att det finns väldigt få platser på Manhattan där man kan gömma undan exempelvis containrar. Så invånare idag lever alltså med konsekvenserna av ett beslut från 1811.
1954 fattades ett annat ödestigert beslut då man valde att göra parkering under natten gratis. Beslutet innebar att det idag finns ca tre miljoner parkeringsplatser i staden, platser där sopkärl och containrar hade kunnat stå. Närmare 100 000 parkeringsplatser behöver försvinna om de ca 800 000 sopkärl som uppskattas behövas i staden ska få plats.
Det fanns en tid då staden hade sopkärl. Jag talar om de klassiska amerikanska soptunnorna i metall med ett runt lock. Du har sett dem i filmer, men du har nog inte sett dem i New York. Problemet med metall är att det låter. Skramlet från stadens soptunnor ledde en gång i tiden till att boenden i New York demonstrerade för att få bort dem, och de lyckades. Men att istället fylla stadens trottoarer med soppåsar kan knappast ses som en framgång.
Staden verkar så äntligen ha tagit tag i sitt sopproblem. Hittills är man på den nivån att man utvärderar förslag, så det lär dröja innan vi ser 800 000 gröna sopkärl i staden.
Har du 20 minuter över är det värt att ta sig förbi NYT:s betalvägg och läsa artikeln i sin helhet, inte minst för alla bilder!
Så designar du en riktigt bra enkätstudie med endast två frågor
Jag har en ny husgud när det kommer till beteendeförändring: Doug Mckenzie Mohr som varje vecka skriver ett kort nyhetsbrev med konkreta tips för hur man arbetar med beteendeförändring.
Förra veckans tema var enkäter, mer specifikt enkäter för att kartlägga vad som hindrar ens målgrupp från att utföra ett visst beteende.
Det här med enkäter kan ju vara ett riktigt kostnadseffektivt sätt att snabbt samla in mycket information om vad ens målgrupp upplever kring något specifikt, som exempelvis ett beteende. Men et hela står och faller på:
Huruvida vi kan nå ut till vår målgrupp på ett bra sätt
Huruvida målgruppen tar sig tid att svara på enkäten
Huruvida vi frågar om rätt saker
Som du ser, en del variabler vi kan kontrollera och några som vi inte kan kontrollera.
Doug Mckenzie Mohrs tips när det kommer till enkäter som ska fånga upp eventuella hinder som målgruppen upplever är att hålla det larvigt enkelt, något som sannolikt ökar svarsfrekvensen.
Han rekommenderar att du inleder med en kort vinjett som beskriver det beteende du vill undersöka så att dina respondenter fattar vad de förväntas svara på. Därefter menar han att det räcker med två frågor med så kallade fritextsvar:
Vad, om det finns något, gör det svårt för dig att utföra [beteendet du önskar undersöka]?
Vad har du, om något, att vinna på att utföra [beteendet du önskar undersöka]?
Att få ut den här typen av enkät är lättare för dig som redan har tillgång till din målgrupp, exempelvis genom direktkommunikation och notiser till de som använder din tjänst.
För alla andra blir det viktigt att din enkät når ut till ett representativt urval, något som ibland kan kräva att du tar hjälp av undersökningsbolag så som Nordstat. Har du en budget för din undersökning ska du inte vara rädd att tala med Nordstat då min erfarenhet säger mig att det är enkelt att anlita dem och att det nödvändigtvis inte behöver bli så dyrt.
Läst i veckan
Så överlever du allt av Bear Grills. Boken är ett av ca tio fynd från årets bokrea. Hittade du själv något kul?
Bear Grills är en TV-stjärna som sedan länge gjort sig känd för sina överlevnadsprogram, program jag dock aldrig sett.
Men vilken pang-bok detta var!
För 89 kronor fick jag ca 40 överlevnadstips varav inget var längre än 3-4 sidor. Som läsare får man lära sig hur man överlever i en livbåt, i snön, hur man knyter kopar och yes – hur man landar en helikopter. Som så många har jag en latent prepper inom mig så nu ligger boken Så överlever du allt i en låda tillsammans med en kniv, 20 förpackningar nötcreme, tändstickor, plåster och en pannlampa.
Vännerna på Chalmers industriteknik söker en marknadsansvarig
Till sist ett jobbtips för dig som gillar kommunikation, marknadsföring och försäljning av kvalificerade konsulttjänster. Mina vänner på stiftelsen Chalmers industriteknik söker en ny ansvarig kring dessa. Jag har själv arbetet med stiftelsen i ett par hållbarhetsprojekt och kan lova dig att detta är en spännande organisation fylld av kompetenta människor med specialistkunskap inom allt från komplexa material till cirkulära affärsmodeller.
Enligt hur hag minns det så såg Chirac under sin tid som borgmästare i Paris till att gröna gubbar (ja, så kallar jag dem) städade staden. Allt från hundbajs till soffor.
Även här i Sverige där vi har återvinningsstationer för glas o annat nära där folk bort o för soffor o kylskåp ganska nära där folk bor är det ju många som dumpar saker där de står. Just att ta hand om vår skit verkar vi vara sämst på vi människor.