Niklas Laninges nyhetsbrev #218

Det föds färre barn – vad innebär det? Omgiven av perfektionister? Psykologen har lösningen! Lider du av en urballad möteskultur? Testa Googles lösning!

Godmorgon och välkommen till ännu en vecka med mitt nyhetsbrev som berör psykologi och beteendeförändring – ofta i väldigt bred bemärkelse.

Svar i stil med “kan vi höras om detta efter semestern” kommer mer frekvent när jag för dialoger med kunder så jag gissar att Sverige sakteligen börjar gå i sommaride. Som alltid så kommer jag låta bli att skriva under sommaren, men denna paus lär ske från och med slutet av juni.

Med andra ord har du ett par menyer till att hugga in på, här är dagens:

• Åsikt: Förlorarna när det föds färre barn

• Intervju: Omgiven av perfektionister – Alexander Rozental har svaren

• Inspiration: Organisationsnamnen som inspirerar

• Verktyg: Håll möten som på Google

• Läst i veckan: Alone on the Wall av Alex Honnold

• Två saker som fångat min uppmärksamhet

---

Förlorarna när det föds färre barn

Det föds färre barn i Sverige. Faktum är att fruktsamheten (creepy ord) inte varit så här lågt på 50 år enligt ett pressmeddelande från SCB.

I min hemstad Stockholm föddes det 2 792 barn under första kvartalet av 2023, en minskning med 4,6 procent från året innan och den lägsta siffran sedan 2003.

SCB är en av mina absoluta favoritmyndigheter och givetvis kan vem som helst med för lite att göra grotta ner sig i statistiken tack vare SCB. Jag ska erkänna att jag fått väldigt lite att göra på internet sedan jag tog bort alla socialamedie-appar…

Så här ser barnafödandet ut för min hemkommun Stockholm de senaste fem åren:

Vill du undersöka hur det ser ut i din hemkommun? Börja här!

The bigger picture

Nyheter om låg fruktsamhet (igen, creepy ord) är så klart en kul liten notis, men självklart får det ekonomiska och sociala konsekvenser när det helt enkelt finns färre barn. I och med att jag är med och driver ett föräldrakooperativ är jag något av en “first line responder”. Alltså, jag får känna av de ekonomiska konsekvenserna långt innan många andra.

Förskolor får sin ersättning från kommunen baserat på hur många barn man har på förskolan. Dessa “intäkter” ska täcka personalkostnader etc. När det nu finns en mindre efterfrågan på förskoleplatser drabbar de förskolor negativt eftersom man budgeterat för fullbeläggning.

Inom kommande år lär föreningslivet, barnteatrar, nöjesfält med flera känna av samma minskade efterfrågan. Lyckligtvis har SCB varnat dem i godtid så att de redan nu kan början anpassa sin verksamhet efter det som kommer bli det nya normala, det vill säga färre “kunder”.

Givetvis finns det mängder av mer kommersiella aktörer som kommer få det svettigt om deras primära målgrupp är barn. Låt oss höras på påsken om säg 7-10 år och se hur försäljningen av påskgodis går…

Omgiven av perfektionister? Psykologens lösningar

Förra veckan fick jag gästspela på psykologprogrammet i Uppsala och fick därför chansen att umgås lite med min goda vän Alexander Rozental. Alex är ett produktivitetsgeni av rang så jag hade helt missat att han skrivit en tredje bok. I Bättre än perfekt berättar han om perfektionism och vad man kan göra för att hantera det.

Jag tog tillfället i akt och pratade med Alex om vad man kan göra om man utsätts för perfektionism, snarare än att lida av det själv.

Här är vårt samtal.

Hur definierar du perfektionism i boken, och vad är några klassiska tecken på att en kollega är just perfektionism?

Till vardags brukar människor se på perfektionism utifrån dess form, det vill säga att någon är överdrivet noggrann i utförandet av en aktivitet. Inom psykologi är däremot fokus på dess funktion - vad fyller det för syfte för personen. Perfektionism brukar definieras utifrån att man baserar en alltför stor del av sitt egenvärde på prestation inom ett eller ett fåtal livsområden, där man eftersträvar högt ställda krav trots att det kan leda till negativa konsekvenser. Ett exempel är en individ som enbart tycker att den är värd något om den presterar på jobbet - går det dåligt där upplever hen sig värdelös och mår dåligt. Man skulle kunna likna detta vid att lägga alla ägg i samma korg.

I jobbsammanhang märks perfektionism förmodligen genom att en kollegas välmående och bild av sig själv är baserat på att den klarar av att prestera. Det brukar sedan utmynna i en mängd beteenden som personen tar till för att fortsätta uppfylla sin högt ställda krav, exempelvis att kontrollera saker överdrivet mycket, leta efter fel eller söka försäkringar från andra att man är bra nog. Likaså är det vanligt att man är överdriven i utförandet av uppgifter, fastän situationen kanske inte kräver det. Det är dessutom vanligt att en perfektionist ser saker svart eller vitt, till exempel att man antingen är duktig på sitt jobb eller värdelös - det finns ingen gråskala. Denna typ av rigiditet i sitt tänkande leder sedan till att man fortsätter med beteenden som får de höga kraven att kvarstå.

När vet man att det handlar om perfektionism och inte ”bara” om någon som har väldigt höga krav på sig själv och/eller sin omgivning?

En avgörande faktor är att basera sin självbild på prestation inom ett väldigt avgränsat livsområde. Det handlar alltså inte bara om att ha högt ställda krav på sig själv - det behöver inte vara ett problem. Men när självbilden är så avhängig att man lyckas uppnå dessa krav så finns det en risk att måendet får sig en törn när saker och ting inte går precis som man vill. Stress och oro är sedan vanliga symptom på att perfektionismen är ett bekymmer. Framför allt har personen svårt att anpassa sitt agerande efter situationen, vilket lätt leder till att man tar i för mycket och fokuserar på fel saker, något som i sin tur skapar mer stress och oro.

Har du några förslag på hur arbetsgivare eller kollegor kan bidra till att minska perfektionistiska tendenser på arbetsplatsen?

Allmänt sätt är det positivt med en lärandemiljö, det vill säga att man betonar vikten av att lära sig av de misstag och hinder som uppstår under genomförandet av uppgifter. Det är alltså viktigt att betona för anställda och kollegor att motgångar uppstår, så frågan är hur man bäst kan lära sig av dessa situationer. Vidare är det centralt att betona att det inte är målen eller kraven i sig som behöver utgöra problemet - att be någon sänka dessa leder bara till en låsning. Om de däremot blir alltför ensidiga i hur personen ser på sig själv så kan det finnas en vits i att fråga hur personen ser på det: har hen gjort avkall på annat för att kunna prestera? Vad händer när hos individen när ett mål inte går att uppnå?

Till sist, ska man alltid se perfektionsim som en börda, eller finns det situationer då det snarare är en dygd?

En perfektionist har förmodligen haft stor nytta av sitt agerande eftersom det ofta leder till att man blir framgångsrik i det man gör. Att eftersträva framgång och ställa upp mål för sig själv är med andra ord inte det stora problemet, utan det är när individens självbild blir alltför beroende av prestation. Utgångspunkten är att kunna vara tillräckligt flexibel i sitt handlande - ibland är det bra och rimligt att spendera mycket tid på något, ibland finns inte förutsättningarna och då kan man behöva göra saker och ting lite mindre noggrant.

Organisationsnamnen som inspirerar

En organisations namn är det första som möter oss så självklart spelar det roll vad vi väljer att döpa våra företag, föreningar etc till. Namnet kommer ju också att vara avsändare i pressmeddelanden, debattinlägg och andra aktiviteter man kan tänkas göra så igen – namnet spelar roll.

I veckan har jag tänkt en hel del på organisationer som verkligen tänkt till kring sitt namn. Min upplevelse är att man ofta vill framstå som en institution, kanske till och med en statlig sådan. Här är några favoriter när det kommer till organisationer vars namn verkligen andas något stort.

Först ut har vi Rättighetsalliansen. Minns du Anti-piratbyrån? Namnet var passande under en tid då nästan alla svenskar ägnade sig åt illegal fildelning via sajter som Piratebay. Men namnet har inte åldrats väl. Sedan 2011 har man ingått i Rättighetsalliansen, en organisation som arbetar mot nätbrott. Behjärtansvärt, men vilka nätbrott frågar du kanske? På deras sajt kan man läsa följande:

Vi hjälper våra klienter att förebygga brott och att avbryta pågående brott. En stor del av uppdragen handlar om att samla in digitala bevis och bedriva rättsprocesser. Vi anlitas av artister, advokatbyråer, företag och organisationer men också av privatpersoner.

På sajten förstår man också att Rättighetsalliansen säljer juridiska och strategiska tjänster. Inget fel med det men visst andas namnet något större än en juridisk byrå som är ett aktiebolag som i fjol omsatte 4,6 miljoner?

Några fler exempel på inspirerande namn:

• Bildombudsmannen, myndighet och kusin med statliga Diskrimineringsombudsmannen? Nej, en konsult som hjälper upphovsrättsinnehavare att processa mot otillåten användning av bilder.

• Centrum för rättvisa, välgörenhetsorganisation som arbetar för mänskliga rättigheter? Nja, en stiftelse som hjälper individer driva process mot staten, kommuner, myndigheter med flera. Inget principiellt fel med detta, jag vill bara poängtera vilket bra namn man valt. Hatten av till stiftelsens grundare Gunnar Strömmer (ja den Gunnar).

• Nordic Content Protection (NPC), polisiär enhet i stil med NFC (Nationellt Forensiskt Center)? Nej, den nordiska TV-branschens lobbyorganisation. Igen, bra namn!

Har du några egna favoriter när det kommer till organisationsnamn? Skriv gärna en kommentar!

Håll möten som på Google

I veckan påminde en av er läsare mig om ett uppskattat avsnitt i min första bok Beteendedesign. Avsnittet handlar om hur Googles investeringsgren håller i möten för att minimera konsensus, groupthink och dåliga beslut. De kallar processen för Parallella möten. Så här beskriver jag och Arvid Janson processen i boken:

På Google Ventures, Googles egna investeringsfond, har man tagit fasta på problemet med grupptänkande och många möten drivs därför enligt modellen ”note and vote”. Processen är väldigt enkel och bygger på sex tidsbestämda steg:

1. Deltagarna får fem minuter att i tystnad skriva ner idéer på ett eget papper.

2. Efter det får alla två minuter på sig att välja ut en eller två av idéerna från sin lista.

3. Var och en delar med sig av sina idéer som skrivs upp på en tavla, utan feedback.

4. Alla får fem minuter på sig att rösta, genom att skriva ner sitt val på ett papper.

5. Rösterna sammanställs och kan motiveras kort, men ingen får ändra sin röst.

6. Projektledaren, inte gruppen, fattar ett beslut som inte måste vara enligt rösterna.

Istället för ett långt möte där alla, var och en för sig, ska sälja sin egen åsikt har processen skalats ner till 15 minuter där det mesta av arbetet sker parallellt. Projektledaren får allas synpunkter, men behöver inte följa majoriteten. Att både skriva ner idéer och rösta tyst gör dessutom att risken att påverkas av andras åsikter minskar.

Missat boken Beteendedesign eller någon av mina andra böcker? Du hittar dem alla här eller på valfri ljudbokstjänst. Känns någon av dem relevanta för dig och dina kollegor? Hör av dig så kan ni få köpa flera exemplar till en kraftig rabatt!

Läst i veckan

I veckan har jag snöat in på free solo, alltså bergsklättring utan rep. Med snöa in menar jag att jag sett en film (Free solo via Netflix) och läst boken Alone on the wall av Alex Honnold, sannolikt världens kändaste utövare av free solo.

Själv skulle jag aldrig ens drömma om att utsätta mig för något liknande så boken och filmen räckte gott och väl för att ge mig en känsla för hur det är att befinna sig 300 meter upp på en bergvägg med inget annat än ens händer och fötter som håller en ifrån en garanterad död.

Man kan lätt avfärda personer som Honnold som dödsföraktande våghalsar, men boken visar verkligen hur mycket förberedelser sker innan han tar sig an en ny vägg utan rep.

Läs boken och förstå lite mer om hur livet som professionell bergsklättrare ter sig.

Två saker som fångat min uppmärksamhet

Två snabba saker som fångat min uppmärksamhet:

1. Under 2023 fick ett inlägg från Taylor Swift över 35 000 unga amerikaner att registrera sig för att rösta i ett kommande val. Tack för tipset Katarina Strömberg!

2. Wall Street Journal uppmärksammar den svenska värnplikten i en lång artikel. Artikeln fokuserar på Sveriges mönstringsprocess och att försvaret är väldigt noga med vem som får göra militärtjänstgöring. Tidningens vinkel är att de flesta länder kämpar med att rekrytera soldater medan Sverige snarare avisar majoriteten som söker. Om inte annat är det väl alltid kul när vårt lilla land omnämns internationellt?

---

Tack för att du har läst hela vägen hit! Känner du någon som skulle gilla mina texter? Tipsa dem då gärna om nyhetsbrevet!