Niklas Laninges nyhetsbrev #238
Framtiden för tillämpad beteendevetenskap. KTH när det är som bäst. Bolis hållbarhetsknuff. Millenium-härvan. Och... Jan Guillou, kanske för sista gången.
Godmorgon!
Diverse 40-årsfester är avklarade (igen, inte min fest) och den, eh-hum, trötthet som innfinner sig efter en sådan. Med andra ord är jag tillbaka med full energi och kan skvallra om att slutet på 2024 ser ut att bli riktigt spännande för min del.
Mer om detta i kommande nyhetsbrev…
Här här du dagens meny:
Kunskap: BIT om nästa steg för tillämpad beteendevetenskap
Inspiration: Vältajmad nudge från Boli
Inspiration: KTH-professorn Björn Hedin är ett pedagogiskt geni
Tips: Olle Lidbom om vad Millenium-krisen och Skolplattformen har gemensamt
Läst i veckan: Jag är klar med Det stora århundradet av Jan Guillou!
Varje månad får läsare som värvar en ny läsare en liten belöning. Värvar du en ny läsare via knappen nedan får du ett dokument med mina bästa prompts som jag använder för exempelvis ChatGPT. Dessa prompts gör att du alltid har en beteendedesigner att rådfråga.
BIT om nästa steg för tillämpad beteendevetenskap
Stjärnorna på brittiska Behaviour Insights Team har fått ur sig ännu en think piece, alltså en mer utforskande text där man siar om framtiden. I texten Four Big Shifts: Moving BIT into a new era beskriver man hur fältet tillämpad beteendevetenskap bör förändras för att hålla sig relevant.
Här är de fyra skiften man vill se:
Mer fokus på system än på enstaka beteenden
Mer fokus på hur kultur och hur sociala drivkrafter påverkar beteenden
Färre projekt och mer iterativa arbete med ständiga förbättringar (alla konsulters dröm så klart)
Mer samskapande med de målgrupper som beteendeinsatserna är tänka att påverka
Själv har jag inga invändningar utan ser det hela som en naturlig utveckling av Behaviour Insight Teams erbjudande. Kom ihåg att organisationen började som en grupp av sex statsanställda men har säkerligen snart tusen anställda. Så här pratar de själva om skiftet:
You can see this broader offer reflected in our new branding, which formally shifts us from “The Behavioural Insights Team” to “BIT”. Informally, our President Emeritus, David Halpern, has often suggested that this stands for “Behaviour, Innovation and Testing”.
Vältajmad nudge från Boli
Som så många medelklasspappor kollar jag då och då på ett nytt boende, vilket såklart alltid för mig till Hemnet och Booli. Det märks att de sistnämnda hörsammat husköpares växande intresse för energikostnader, så här ser det ut numera när man vill läsa mer om en bostads energidata:
Potentiella köpare får snabbt en bild av hur huset värms upp och vad detta innebär i termer av kronor och kWh. Det jag verkligen föll för var att man sedan informerade köpare om hur man kan sänka elkostnaderna för huset med hjälp av solceller, och bäst av allt: vad en sådan investering kan innebära för värdet på huset. Ser man till denna hypotetiska värdeökning betalar ju sig investeringen i princip direkt.
Som grädde på moset har Booli fattat värdet av extremt vältajmade annonser, jag skulle gärna veta vad Skellefteå Kraft betalar för att få synas i det här sammanhanget.
KTH-professorn Björn Hedin är ett pedagogiskt geni
Jag är varken buddist eller någon som tror att människor har en själ, men jag undrar om en del av Hans Roslings själ flög vidare till en intet ont anande KTH-professor vid namn Björn Hedin. Själen gav sedan Björn de pedagogiska superkrafterna som gjorde att Hans Rosling blev en av världens mest kända svenskar under 10-talet.
Eller så är Björn helt enkelt en riktigt bra och erfaren lärare.
I veckan var jag på en energikonferens (ja det blev vilt) och där stod han: doktor Hedin!
Utrustad med korgar, grillbricketer, hemmagjorda matförpackningar med lax, köttfärs, tomater med mera tog han oss konferensdeltagare på en pedagogisk resa för att förstå hur mycket energi som krävs och koldioxid som släpps ut för att skapa dessa varor.
Hade ett kilo ekologiskt köttfärs vägt lika mycket som den mängd co2 det släpper ut hade paketet vägt 16 kilo! Dess växtbaserade kusin sojafärs vägde ca 1kg.
Sen var det dags för oss deltagare att placera ut grillbricketter som fick symbolisera den energi som krävs för de olika stegen att tillverka, transportera och sälja en t-shirt. Korgen längst till höger är en positiv sådan då denna symboliserar den energi man får ut av att elda upp sagda t-shirt (för att exempelvis skapa fjärrvärme).
Varje brickett motsvarar 0,2 kWh, och som du se så krävs det vääääldigt många kWh i det första och tredje steget.
Nu till det riktigt galna som Björn lärde mig. Vid årsskiftet ska ju alla kommuner erbjuda kärl för att återvinna textil. Detta är superbra då vi svenskar slänger mer än 10 kilo textil per år. I våra hushållssopor alltså.
Fler kärl lär innebära mer återvinning, men i vilket av Björns steg hamnar denna textil? I punkt två på det allra första steget! I termer av bricketter sparas ca 8 bricketter tack vare återvinning, men sen måste materialet ändå gå igenom en herrans massa brickett-intensiva punkter för att slutligen hamna på vår kropp.
Tack för en pedagogisk och skrämmande genomgång Björn!
Är du lärare och vill att Björn ska göra en liknande demonstration för dina elever? Hör av dig till KTH, men var beredd på att vänta. Tydligen jobbar en grupp bio-ingenjörer dag och natt på att klona Björn så KTH kan möta efterfrågan från alla skolor.
Olle Lidbom om vad Millenium-krisen och Skolplattformen har gemensamt
Olle Lidbom, till vardags marknadschef på förlaget Nordstedt, kan ha skrivit årets bok. Jag pratar om den hyllade Skolplattformen, som handlar om den sågade digitala tjänsten med samma namn.
Olle skrev nyligen ett långt inlägg på Linkedin om en ny IT-härva inom offentlig sektor, den om journalsystemet Millenium. Olle såg många likheter med haveriet med Skolplattformen, här är två jag fastnade för:
Användarna har varit helt exkluderade från processen. Skolplattformen utvecklades utan inflytande från lärare, man t o m försvårade för lärare att bidra till utvecklingen. Vårdnadshavare var helt exkluderade. Det samma verkar gälla Millennium, där läkarna och vårdpersonalens åsikter inte tagits till vara alls.
Ovan är hårresande för alla entreprenörer som bygger eller försökt bygga en digital lösning, användarnas upplevelse är ju a och o i detta utvecklingsarbete.
Topptjänstemännen bemöter kritik med att användarna använder produkten fel, att det är inkörningsproblem, att allt går enligt plan, att personalen är bakåtsträvare, man hånler åt kritikerna.
Jag är inte så bekant med ovanstående kritik men får en förnimmelse av den gången en ekonomiassistent skulle lära mig det tidrapporteringssystem som min dåvarande arbetsgivare använde. Dialogen gick ungefär så här:
– I det här fältet står det “beskrivning” men det ska du absolut inte fylla i, skriv istället vad du gjort i fältet “aktivitet”.
– Varför finns då fältet beskrivning och varför heter inte aktivitet beskrivning? frågade jag
– Jag vet inte, systemet kom så här. Den här rutan får du absolut inte kryssa i, glöm inte att spara varje steg annars försvinner allt och klicka för gudsskull inte på “hämta data”.
– Hur ska jag komma ihåg allt detta?
– Jag har skapat en 10 sidor lång pdf som du kan använda nästa gång du ska tidrapportera.
Läst i veckan
För några månader sedan tog jag mig an ett vansinnigt läsprojekt: att läsa samtliga tio delar av Jan Guillous romansvit Det stora århundradet. Böckerna är delvis en släktkrönika, delvis en historieundervisning om 1900-talet. Som så många andra drömmer jag om att skriva en bestseller och vad passar då bättre än att läsa en (eller tio) bestsellers?
Janne G är långt ifrån min favoritförfattare men efter att ha spenderat ett par arbetsveckor med hans böcker kan jag villigt erkänna att jag fattar grejen med Guillou. Böckerna är helt enkelt väldigt tillgängliga och engagerande. Karaktärerna som man ska älska är nästintill fläckfria, de onda är onda och precis när saker går för bra vänder det – och vice versa.
Behöver man läsa alla böcker från Det stora århundradet? Knappast. Bör man hylla Guillous gärning? Självklart!
Kul att du läst hela veckans nyhetsbrev! Som vanligt grävde jag djupt i Youtube-arkivet och hittade den här intervjun som jag gjorde med beteendeexperterna Oliver Sibony och Cass Sunstein (medförfattare till boken Nudge). Det hela blev ett spännande samtal som jag var väldigt nervös inför, och under.