Niklas Laninges nyhetsbrev #261

Varför är det svårt att vara långsiktig? Smarta "beteende-hack" i hemmet. Hur ser en riktigt bra konsumentapp ut?

Godmorgon!

Om allt gått enligt plan är jag förhoppningsvis på väg mot Mount Everests basläger just nu. Jag är med andra ord ute på någon sorts självförverkligande resa, vilket innebär att detta och följande två nyhetsbrev är schemalagda sedan tidigare.

Det blir därför lite kortare nyhetsbrev än vanligt nu i början av maj, och jag har också omarbetat några texter från mitt arkiv.

Här har du dagens meny:

• Vanlig fråga: Varför är det så svårt att agera långsiktigt

• Repris: Lärdomar från de bästa konsumentapparna

• Nyhet: Nya bestämmelser med en särskild upplysning för lån

• Tips från en läsare: Så löste familjen utsortering av matavfall

---

Varför är det så svårt att agera långsiktigt?

Sedan min första föreläsning 2010 om beteendeförändring har jag fått äran att prata om psykologi minst en gång i månaden. Som alltid när det gäller föreläsningar avslutas passet med en liten frågestund. En av de vanligaste frågorna jag får är olika variationer av “varför är det så svårt att agera långsiktigt?”.

Världen är ju full av utmaningar där lösningen på många sätt handlar om att individer och organisationer ska strunta i att göra det som känns härligt att göra idag tillförmån för beteenden som gynnar dem själva, och kanske världen, på lång sikt.

Att agera långsiktigt är enligt min erfarenhet svårt av följande anledningar:

• Vi styrs mer av omedelbara belöningar, nuet värderas alltid högre än framtiden.

• Vi är överoptimistiska när vi tänker på vårt framtida jag.

• Vi styrs av minsta motståndets lag, hellre det lätta än det rätta. Långsiktiga saker är ofta svåra och kräver att vi anstränger oss.

• Vi vill inte utsätta oss för osäkerhet, osäkerhet är det värsta som finns

• Vi är flockdjur – vi gör som alla andra gör, och om alla agerar kortsiktigt kommer vi göra detsamma.

• Vi drabbas ofta av What the hell-effekten, alltså när ett mål känns ouppnåeligt struntar vi att sträva mot det.

Lärdomar från de bästa konsumentapparna

Kristen Berman är en av de starkast lyssnade stjärnorna på beteendehimlen. Det är förvisso en liten himmel men här briljerar Kristen, mycket tack vare hennes förmåga att använda sin beteendeexpertis till något som faktiskt hjälper företag skapa bättre produkter.

Kristen inledde föresten sin karriär som product manager på en startup så hon har haft samma roll som många av hennes kunder har.

De senaste veckorna har Kristen gjort två riktigt fina inlägg i sitt nyhetsbrev på temat “vad riktigt bra konsumentappar har gemensamt”. Här har hon analyserat appar som Strava, Slack och Duolingo för att se om det finns några gemensamma nämnare som kan förklara varför apparna är så framgångsrika.

Spoiler: det finns det!

Jag tog en del anteckningar när jag kollade på hennes genomgångar, här är några saker jag lärde mig:

• Vad händer direkt efter att man laddat ner appen? De bästa apparna låter användarna komma igång och vara aktiv redan innan man ber dem att logga in/skapa ett användarkonto.

• Finns det ett tydligt enkelt första steg? De bästa apparna leder in nya användare till att göra något direkt, som när Headspace exempelvis direkt uppmana användare att utföra en (väldigt) kort meditationsövning.

• Hur får man användaren att komma tillbaka? Att få användare att slå på notiser är a och o och alla appar i Kristens genomgång lyckas väldigt bra med detta. En gemensam nämnare är att de alla är väldigt tydliga med att förklara syftet med notiser, vilket de senare använder i själva notisen. Exempelvis säger Duolingo något i stil med “Du bad oss påminna dig nu om att göra en ny lektion”.

• En annan bra grej som apparna gör för att få användaren att komma tillbaka är att påminna dem om riskerna med att sluta med appen.

I Kristens andra video fokuserar hon på hur apparna får användaren att betala för tjänsten, det vill säga: hur och när introducerar man sin betalvägg? Några lärdomar:

• Man introducerar betalväggen direkt, gratisversionen är med andra ord väldigt begränsad.

• Alla kör “show don’t tell”, det vill säga man beskriver inte vad som ingår i premiumversionen utan dessa funktioner finns tillgängliga att klicka på. Men när gratisanvändare gör detta möts de av budskap som “Kul att du vill göra X, tyvärr är detta bara för betalande användare”.

• När det kommer till antal val så verkar de flesta erbjuda två typer av betalversioner: betala månadsvis eller betala årsvis. Syftet verkar främst att ge användaren en viss känsla av valfrihet.

• Gemensamt är också att alla appar är väldigt tydliga med att betalversionen är för de mest dedikerade användarna. Med andra ord gör man det tydligt att betalversionen inte är något som passar för alla – bara de seriösa. Vem vill inte vara seriös liksom?

Jobbar du själv med den här typen av appar? Då måste du spana in Kristens genomgångar i sin helhet, och följ henne för gudsskull på Substack!

Nya bestämmelser med en särskild upplysning för lån

I förra nyhetsbrevet hyllade jag den vältajmade konsumentinformation som konsumentverket tillhandahåller hos ehandlare i samband med att kunden får erbjudande att ta ett kortsiktigt konsumentlån.

Daniel Skaven Ruben som driver det hyllade nyhetsbrevet Foodtech Weekly informerade mig om att sådana texter är en följd av en ny reglering.

Sedan den 13:e februari måste alla kreditavtal innehålla sådana texter. Här kan du läsa mer om denna nya bestämmelse.

Så löste familjen utsortering av matavfall

Ett mantra inom beteendedesign är som bekant “gör det lätt att göra rätt”. Ibland är det bara mindre förändringar som krävs för att ett önskat beteende ska bli riktigt enkelt att utföra.

Förra veckan skickade en av er läsare in ett fint exempel på en sådan förändring.

Här kommer ett litet beteendeexperiment vi gjort hemma.

Vi har ett kök från IKEA hemma som säkert många andra svenskar har, vars låda för sopor består av fyra kärl under diskhon. I dessa har vi restavfall, matavfall, plast och kartong. Under de första månaderna sedan inflytt till huset hade vi restavfall närmst oss (rad 1) och matavfall på rad 2. Det här gjorde att det alltid var närmst att slänga även matavfall i restavfallspåsen – vilket vi gjorde! Det märktes också i det stora sopkärlet. Restavfall fylldes snabbt upp medan utrymmet för matavfall knappt fylldes till hälften.

Efter några månader bytte vi ordning på dessa två kärl så att matavfallet hamnade närmast oss och restavfall lägre in. WOW vilken förändring! Beteendet är väl detsamma, men den lilla skillnaden har gjort att vi vissa perioder mellan tömningar knappt har något annat restavfall än blöjpåsar.