Niklas Laninges nyhetsbrev #181

Road rage, mera greenwashing och lite inspiration från bästkusten.

Glad midsommar!

Hoppas du haft en fin helg. Veckans nyhetsbrev blir nog ett av sommarens sista då jag är övertygad om att alla mår bra av några veckors sammanhängande semester. Jag har inte riktigt tänkt ut exakt hur min sommarpaus ska se ut då jag gärna vill dela något med er prenumeranter varje vecka. Har du några önskemål får du gärna uttrycka dessa nedan:

Så till dagens meny:

• Kunskap: Professor Per Carlbring om road rage

• Kunskap: De med mest klimatångest verkar falla för greenwashing

• Inspiration: Beteendeinformerade böter i Spanien

• Inspiration: Västtrafik skapar incitament för kollektivtresande

• Sommartips: Festivalen Jungfrukällan

• Hösttips: Beteendedesign i praktiken

Professor Per Carlbring om road rage

I veckan skrev en av mina favoritlärare från psykologprogrammet ett trevligt inlägg om fenomenet Road rage. Läraren ifråga är Per Carlbring, professor i klinisk psykolog, sannolikt en av norra Europas mest pedagogiska akademiker.

Pers inlägg innehöll självklart många godbitar, läs det därför i sin helhet här. Det som fastnade hos mig var dels informationen om att antalet personbilar ökat i Sverige med 20 procent sedan 2002. Lägg därtill den ökade ehandeln och dess ökade behov av lastbilar, samt att vägnätet inte byggts ut i samma takt. Att det är stressigt på vägarna är med andra ord inte så konstigt.

I sitt inlägg har Per lagt in ett vetenskapligtformulär som just mäter huruvida man själv är i riskgruppen för road rage. Formuläret består av 21 frågor som fångar ditt bilbeteende utifrån nervositet, aggressivitet och överdriven försiktighet.

Du hittar formuläret i sin helhet här.

De med mest klimatångest verkar falla för greenwashing

I förra veckan fällde jag några syrliga kommentarer om den reklamkampanj som ett av Sveriges största drivmedelsföretag nyligen lanserat. Kampanjen är bara en av många exempel på så kallad greenwashing, alltså att utsläppande företag försöker grönmåla sin verksamhet genom att avlägga svepanade löften som att “man åtar sig att bli klimatsmarta” eller “hjälper konsumenter att fatta hållbara val”.

Brittiska Behavioural Insights Team har sedan en tid tillbaka försökt undersöka huruvida greenwashing ger effekt och vad man kan ge konsumenter för verktyg för att överlista det. I en av deras studier skapade man ett stort onlineexperiment där deltagare fick se två typer av fiktiva annonser:

• En annons som distraherade konsumenterna genom att dra uppmärksamheten till en vag åtgärd: "våra kontor är nu gröna".

• En annons som överdrev det individuella ansvaret genom att marknadsföra en koldioxidavtryckskalkylator.

Med andra ord två annonser som inte på något sätt är lögn, men som fungerar som en rökridå.

Samtliga deltagare delades in i en av följande grupper:

1. En intervention som tillhandahöll information för att hjälpa deltagarna att förstå greenwashing och dess avsikter.

2. En “pre-bunking-intervention” där deltagarna fick föreställa sig att de var ett energiföretag och ombads att planera en marknadsföringskampanj med ett greenwashingmål. Tanken är här att förbereda sig inför påverkan genom att man själv får testa att utforma strategier som ska påverka andra.

3. En kontrollgrupp som inte fick se något innan de blev exponerade för annonserna.

Studien visade följande:

1. Greenwashing verkar funka, ca 57 procent av deltagarna i kontrollgruppen ansåg att greenwashing-kampanjerna var trovärdiga.

2. De som föll mest för annonserna var de som var mest oroliga för klimatet.

3. Interventionerna hade en signifikant effekt på hur trovärdig man ansåg att annonserna var.

Som med så mycket annat så är det knappast den här typen av beteendeinsatser som kommer lösa problemet med greenwashing. Sannolikt krävs det något i stil med EU:s förordning om näringspåståenden som gör företag lite mer nervösa för att vilseleda konsumenter.

Med det sagt så rekommenderar jag ändå att du tar en titt på studien i sin helhet, det lär komma fler av dess slag.

Beteendeinformerade böter i Spanien

På tal om trafikfaror så kom jag att tänka på ett smart stycke beteendedesign som en av er läsare tipsade mig om för något år sedan. I Spanien verkar det vara som så att många av de trafikböter man kan få kommer med en rabatt – förutsatt att de betalas i god tid.

Den som betalar en p-bot eller exempelvis en fortköringsbot inom 20 dagar får i regel 50 procents rabatt på totalbeloppet. Den kvicktänkte tänker nu snabbt att det ju knappt är någon skillnad ifrån det vi ofta har här i Sverige: en tilläggsavgift för de som betalar efter förfallodatumet. Teoretiskt är det kanske inte så stor skillnad, men psykologiskt är det stor skillnad mellan en förseningsavgift och en “i tid-rabatt”.

Vem hade kunnat ana att Spanien verkar ha ett så pass beteendeinformerat rättsväsenden?

Västtrafik skapar incitament för kollektivtresande

Förra veckan var jag i Göteborg och trots stadens ringa storlek blev det en del spårvagnsåkande. Staden och dess kollektivtrafiksbolag Västtrafik förtjänar en eloge. Dels för deras trevliga app, men i synnerhet för att de puffar för att man ska maximera sitt kollektiva resande. Den som gör fyra resor inom en vecka får 20 procent i återbäring, förutsatt att man orkar logga in i appen.

Festivalen Jungfrukällan

Nu blir det ett tips som är ganska så off topic, men häng med i min argumentation så kanske tipset blir mer begripligt.

Den 18-19 augusti är det premiär för en ny musikfestival i Stockholm. Festivalen Jungfrukällan hålls i Slakthusområdet och riktar in sig på ny musik. Vad har då detta med Niklas Laninges nyhetsbrev att göra?

1. Jag bor nära Slakthusområdet och brinner för att detta område ska leva upp

2. Jag älskar entreprenörer som tar sig an högriskprojekt

3. Sättet vi konsumerar musik gynnar bara vinnarna

I tidigare nyhetsbrev har jag pratat om hur plattformsekonomin för med sig en rad oönskade beteenden hos de som producerar innehåll och vi som konsumerar det. Det sistnämnda tar sig främst uttryck i fenomenet winner takes it all. Alltså att framgångsrika låtar, filmer, artister med mera lyfts upp på plattformarna och deras succé förstärks ytterligare då de tränger undan allt annat innehåll.

Då människor följer minsta motståndets lag och gärna följer flocken så vinner de stora och säkra korten. Det är därför som Taylor Swift kan ta 4000 kronor per biljett och ändå få 20 000 i publiken medan mellanakter får kämpa för att ens hitta en plats att spela på.

Samma fenomen syns på de svenska sommarfestivalerna – det är i princip samma tio akter som dyker upp på samtliga.

Det är därför jag vill slå ett slag för Jungfrukällan, en festival som vågar gå emot de psykologiska krafterna som skapats av de stora plattformarna. Är du i Stockholm i slutet av augusti så hoppas jag att vi ses där och upptäcker ny musik!

Här hittar du alla artister – jag känner inte till en enda, precis som det ska vara!

Beteendedesign i praktiken

I höst är det dags för omgång två av vår 10 veckor långa utbildning i beteendedesign. Fem av tio platser är sålda, här hittar du allt du behöver veta för att knipa en av de sista platserna.