Niklas Laninges nyhetsbrev #202

Beteendekrisen! Behöver vi user-research? Sam Altmans 17 livsråd och lite solutionism från Postnod.

Godmorgon!

Då var det dags för årets andra nyhetsbrev, stort tack för alla glada svar, alla likes och annan pepp som följde efter förra veckans nyhetsbrev.

Ett 30-tal av er ville ha den Excel-fil jag satt ihop gällande det här med beteendeprioritering. Jag la upp den som ett öppet dokument på Google så kopiera och använd gärna verktyget. Här hittar du den.

Jag vill också rikta ett tack till er som började sprida ordet om vårt webbinarium för villaägare!

Här har du dagens meny:

• Nyhet: Är klimatkrisen egentligen en beteendekris?

• Kunskap: Vad är framtiden för user research?

• Tips: Vad OpenAI:s VD önskar att han lärt sig tidigare

• Oinspirerande teknikanvändning från Postnord

• Läst i veckan: Imorgon och imorgon och imorgon av Gabrielle Zevin

---

Är klimatkrisen egentligen en beteendekris?

I veckan var det många som tipsade mig om denna The Guardian-artikel som berättar om ett nytt men växande perspektiv på klimatkrisen.

Record heat, record emissions, record fossil fuel consumption. One month out from Cop28, the world is further than ever from reaching its collective climate goals. At the root of all these problems, according to recent research, is the human “behavioural crisis”, a term coined by an interdisciplinary team of scientists.

Perspektivet kommer från en grupp forskare som vill att vi tänker helt annorlunda kring klimatkrisen. De går hårt åt budskap som uppmanar människor att “agera klimatsmart”, “flyga mindre” etc. och författarna verkar inte ha mycket till övers för tekniklösningar som de beskriver som “spackel” snarare än faktiska lösningar.

I grund och botten vill de lyfta fram att det inte handlar om att få människor att göra lite mindre av ditten och mer av datten, det handlar inte om nya tekniska lösningar. Istället handlar det, menar de, om att helt skriva om synen på konsumtion. Ja, att sättet vi lever på inte håller och att vi som art drastiskt måste agera annorlunda när det kommer till att använda jordens resurser.

Artikeln är ett exempel på texter som förflyttar samtalet till att handla om något helt annat, vilket ju alltid piggar upp! Jag rekommenderar alla att läsa artikeln i sin helhet för att bilda sig en egen uppfattning om huruvida vi egentligen står inför en beteendekris.

Vad är framtiden för user research?

Användarstudier, så kallad user research, var en aktivitet som fullkomligt exploderade under de tio år som vi levde med väldigt låga räntor. Välfinansierade teknikbolag hade så mycket kapital att de kunde skapa stora avdelningar med syfte att undersöka användarna. Ibland ägnade man sig åt verkligt värdeskapande aktiviteter som att testa nya funktioner tillsammans med användare och åt att identifiera förbättringspotential i existerande produkter.

Tyvärr tilläts man också gå på alldeles för diffusa upptäcktsfärder långt ifrån företagets kärnaffär. Den här typen av aktiviteter kallades ofta för discovery eller exploration.

Nu när alla världens teknikbolag stramat åt verkar det som att just användarstudier vara den del av företaget som man skurit i allra mest.

I den underbara podcasten Lenny’s podcast talar en av de mest kända namnen inom just user research ut om fältet, vart man har befunnit sig och hur man måste ändra på sig för att vara relevant i det nya ekonomiska läget. Personen i fråga heter Judd Antin och har bland annat lett användarstudier på Meta och Airbnb. Avsnittet är dryga timmen, har är de saker jag tog med mig från det:

• Under nollräntetiden (ofta kallad ZIRP, zero interest-rate policy) har användarresearchers tillåtits att ha mindre koll på företagets affär. Den tiden är över. En UX-researcher som inte lusläser bolagets kvartalsrapporter kommer ha svårt att hävda sig.

• Tiden för vaga och utforskande research-projekt är över, den som arbetar med användarstudier kan förvänta sig att ägna sig åt mikro-research, det vill säga korta projekt som fokuserar på frågor som “varför lämnar användare tjänsten inom 7 dagar” och “varför presterar våra annonser så dåligt mot detta segment”.

• Företag måste överge måttet NPS (net promotor score) då det enligt Antin inte ger några som helst insikter för hur en tjänst kan bli bättre.

• När det gäller regelbundna enkäter är CSAT (Customer satisfaction) kanske den enda regelbundna mätning som behövs för att ta reda på hur en digital produkt eller tjänst kan bli bättre.

• Användarstudier behövs fortfarande, men personer i fältet måste trycka mer på sin kärnkompetens som enligt Antin bör handla om: design av enkäter, kvantitativ utvärdering, kvalitativa studier och förmågan att använda AI-verktyg för att få hävstång på ens arbete.

Vad OpenAI:s VD önskar att han lärt sig tidigare

I slutet av året skrev OpenAI:s VD Sam Altman ett kort blogginlägg som jag verkligen tycker att alla bör läsa, det tar max en minut.

Titeln är What I Wish Someone Had Told Me och innehåller 17 saker som Altman önskar att någon lärt honom tidigare. Läs gärna alla punkter, här är de sex som fastnade hos mig:

1. Det är lättare för ett team att jobba med något riktigt svårt, men som verkligen spelar roll än att jobba med något enkelt som egentligen inte är så viktigt.

2. Incitament är superkrafter, var noga med hur du riggar dem.

3. Utfall är det enda som spelar roll, låt inte en bra process ursäkta dåliga resultat.

4. Superstjärnor (alltså som anställda, minn anmärkning) är till och med viktigare än man tror, men medarbetare ska utvärderas utifrån den nettoeffekt de har på organisationen.

5. Snabba iterationer är centralt; det är ofta ok att ha fel så länge du ändrar dig snabbt. Planer ska mätas i decennier, utförande ska mätas i veckor.

6. Att jobba med riktigt bra människor är något av det bästa livet har att erbjuda.

Oinspirerande teknikanvändning från Postnord

Eftersom jag varken har Instagram eller någon annan app som erbjuder ett flöde som man lätt kan scrolla bort timmar på slår jag ofta av tid genom att klicka runt på helt ointressanta appar.

Nyligen var det Postnords app som fick hjälpa mig att fly vardagen lite (funkar så där). I appen hittade jag en väldigt fin funktion som gav mig mer information om det paket som var påväg hem till min svärmor.

Att få den här typen av information fyllde verkligen ett viktigt syfte då det hjälpte mig att förbereda henne på vad som komma skall. Knappen “Visa i augumented reality” ställer jag mig dock frågande till. Här har Postnord alltså byggt en funktion där man får en känsla för hur paketet kommer att se ut i verkligheten.

Så här såg det ut när jag testade funktionen på tåget till Motala.

Nog för att funktionen var spexig, men är den nödvändig? Nu kanske det är världens enklaste grej att slänga in en den här typen av funktion. Men bara för att något är enkelt så behöver man väl inte göra det?

I min bok faller denna AR-funktion in under benämningen solutionism, alltså lösningar som skapas mer för att man kan, snarare än för att de fyller ett faktiskt problem.

Som alltid kan jag ha missat något väldigt centralt här, så därför vill jag höra vad ni tycker.

Läst i veckan

Bokåret 2024 fortsätter att leverera. I veckan har jag njutit av ännu en bladvändare: Imorgon och imorgon och imorgon av Gabrielle Zevin.

Boken handlar om Sam och Sadie som i slutet av 90-talet börjar utveckla TV-spel. Även om man är helt ointresserad av just spel bör man läsa boken då den har ett fantastiskt persongalleri, intriger, framgångar och en helt underbar dialog.