Niklas Laninges nyhetsbrev #177
Moloch, inspirerande annonser, bråk i ankdammen och beteendeinformerade produkter.
Godmorgon!
Välkommen till ännu en söndag med mitt nyhetsbrev, som alltid blir det högt och lågt kring beteendeförändring.
Idag blir det ett lite mer tips-betonat nyhetsbrev. Jag försöker utforma mitt veckovisa utskick utifrån devisen “ingen samling länkar, man ska inte behöva lämna sin mejlklient”. Jag har två så pass smaskiga tips att jag dock måste frångå detta credo idag.
Här har du dagens meny:
Åsikt: Fler exempel hur Moloch påverkar konsumentorienterad mjukvara
Inspiration: Fennel visar att annonser på sociala medier fortfarande fyller en funktion
Tips 1: Kristen Berman bryter ner produkter ur ett beteendeperspektiv
Tips 2: Merle van den Akker om beteende-ankdammen
Läst i veckan: Monstervågen av Lars Berge
Fler exempel hur Moloch påverkar konsumentorienterad mjukvara
I förra veckans nyhetsbrev skrev jag om Max Tegmark och begreppet Moloch. Ursprungligen är Moloch ett monster hämtat från bibeln, men Tegmark och många andra använder Moloch som namn på de drivkrafter som får internetföretag att skapa destruktiva tjänster i jakt på vinster och dominans.
Moloch är monstret som slukat allt, vilket också är varför det gett namn till de underjordiska sopbehållarna som finns i många områden: Molok. Tack till den läsare som informerade mig om detta.
När Tegmark varnar för att kapprustningen inom AI är påväg rakt emot mänsklighetens undergång är det Moloch han oroar sig för. Det finns ingen naturlig broms hos företagen som utvecklar tekniken vilket är varför, enligt Tegmark, de är dömda att till slut ta så pass stora risker i jakten på marknadsandelar att samhället och tjänsternas användare kommer att hamna i kläm.
Nedan tänkte jag nu summera tre fenomen som alla kan sägas vara skapade av det Tegmark kallar Moloch. Trogna läsare kommer känna igen dem...
Det första är otyget autoplay något som en ingenjör på Netflix beskrivit som “den förändring som drivit upp tittarnas engagemang allra mest”. Autoplay är den där lilla nedräkningen som dyker upp i slutet av ett avsnitt på valfri streamingtjänst, men som också återfinns på Facebook, Instagram och Youtube. Utan minsta ansträngning börjar nästa klipp/avsnitt vilket verkar få de flesta att sitta kvar framför skärmen.
De senaste veckorna har autoplay letat sig in i både Storytel och Spotify, men då under namnet trailer. Återigen behöver du inte anstränga dig för att få ett smakprov på nästa ljud du snart kan komma att konsumera. Det som är Moloch med den här utvecklingen är att funktioner som autoplay skamlöst låter tjänstens ytliga nyckeltal som tid spenderad på plattformen trumfa funktioner som faktiskt hade gynnat användaren på riktigt. Det sker som bekant en kapprustning bland teknikbolag i jakten på att ta all vår uppmärksamhet, vilket gör att tjänster som Spotify och Instagram förstör sig själva.
Det andra exemplet är hämtat från boken Ballad of the bullets, som jag skrivit om tidigare. Boken bygger på sociologen Forrest Stuarts tid tillsammans med ett av Chicagos kriminella gäng. Det jag fann så fascinerande med boken var att temat varken var vapen eller droger utan sociala medier. De gängkriminella visar sig nämligen lägga större delen av sin tid på att sprida sina raplåtar via Youtube, Twitter och Instagram. Att vara kriminell är en stor del av deras identitet, men främst för att detta rimmar väl med den persona de skapat åt sig själva på sociala medier.
Apparnas algoritmer och förstärkningsmönster påverkar de unga männens beteende på ett skrämmande sätt. Exempelvis så lär männen sig att det går att “hacka” Youtubes rekommendationsmotor genom att lägga upp egna låtar som dissar rappare som är både mer kända och farligare än en själv. Dessutom så får männen fler lajks och följare ju mer aggressiva och kriminella de framställer sig på exempelvis Instagram.
Rapparna ifråga säljer förvisso droger och har ofta vänner som brukat våld mot andra. Det Stuart dock märker är att det är först när deras internetpersona kommer ikapp verkligheten som det blir “allvar på riktigt” (som vår stadsminister uttrycker det). Till slut har de visat upp en så pass hotfull och våldsbeakande bild av sig själva att andra kriminella antingen vill hämnas eller så vill ens följare verkligen se att man är den gangster man utgör sig för att vara.
Sociala medier förklarar inte Sveriges eller USA:s gängvåld, men lite av det.
Det tredje exemplet har blivit lite an en käpphäst: fenomenet beaches and pools på Twitch. Jag har skrivit om det förut, men kan inte fatta att så få uppmärksammat detta inlärningspsykologiska experiment på internet. Därför kommer ännu en redogörelse.
Vi tar det hela i punktform:
Twitch är från början en plattform där man sänder live när man spelar datorspel.
Efter ett tag dök det upp en kategori som främst innebar att unga tjejer bara pratade med personer som kollade på ens livesändning.
Ganska snabbt så lärde sig tjejerna att ju mer naken man var, desto fler tittare fick man.
Twitch gjorde ett par halvhjärtade försök att få bort fenomenet, bland annat att förbjuda all form av opassande lättkläddhet. Att ha bikini på sig om man sände från en strand eller en pool var dock okej.
Väldigt snabbt dök så genren beaches and pools upp vilket i korthet går ut på att tjejer filmar sig själva när de sitter i underkläder i en uppblåsbar barnpool – för då är Twitch ok med deras klädval.
I jakten på tittare och donatorer (tittare som skickar dricks till den som streamar sig själv) har alltså dessa Twitchanvändares beteende växt fram genom samma principer som psykologiprofessorn BF Skinner använde för att lära duvor att spela bland annat baseball.
Ännu en gång ett klassiskt fall av Moloch, alltså teknikplattformar som gör allt för att vinna över sina konkurrenter, även när vinsten innebär en förlust för användarna, samhället och hela mänskligheten.
Fennel visar att annonser på sociala medier fortfarande fyller en funktion
Fennel är en marknadsplats där man kan köpa och sälja aktier, lite som svenska Avanza. Twisten är att man valt att fokusera på hållbarhet och tillgängliggörandet av information som hjälper sparare att placera i just företag som verkligen tar hållbarhet på allvar.
I en av företagets annonser visar de hur viktigt det är att välja att placera sina pengar i rätt bolag. Annonsen finns bland annat att beskåda på Linkedin. Den bygger på en officiell dokumentation från ett styrelsemöte för ett publikt amerikanskt företag, men är en dramatisering av underlaget. I mötet diskuteras engångsplaster och huruvida företaget ska välja att redovisa sin förbrukning av dessa. Det blir snabbt tydligt att styrelsen varken tycker att detta är en bra idé eller tror att dokumentationen från mötet kommer nå allmänheten.
Det gjorde det, och det låter inte bra. Spana in hela annonsen!
Merle van den Akker om beteende-ankdammen
Ett kännetecken på att ett fält är moget är att det pågår en livlig debatt kring något som ingen utomstående förstår ett dyft av.
I ett färskt blogginlägg så gör praktikern Merle van den Akker upp med de diskussioner som pågått länge nog i vår lilla ankdam. Dessa är främst:
Huruvida människan är rationell eller ej.
Huruvida nudges funkar eller ej.
Huruvida det är rätt att blanda kvantitativa och kvalitativa metoder.
Hennes underhållande och enkla slutsats är kort och gott: ingen bryr sig.
Eller som hon själv uttrycker det:
Is there a point to this? Not really. Was there a point to it? Given that behavioural economics got its traction for almost being anti-economics, meaning anti-rational-choice-agent, sure. Once upon a time. But that time is over. This debate has become academic, because it always was academic. In the literal sense. No one outside of the ivory tower cares about (ir)rationality. They care about behaviour change"
Om du vill få en crash-course i vad vi inom fältet beteendeinsikter gnabbats om de senaste fem åren så bör du spana in Merles text.
Kristen Berman bryter ner produkter ur ett beteendeperspektiv
Någon som aldrig brytt sig om beteende-ankdammen är min bekant Kristen Berman, grundare av konsultbolaget Irrational labs. Jag lärde känna Kristen för över tio år sedan då hon som beteendevetare och tidigare produktchef valde att starta ett konsultbolag där experter inom beteendedesign hjälpte digitala tjänstebolag att skapa bättre produkter och tjänster.
Kristen har alltid brunnit för att göra vårt fält och dess metoder tillgängligt och användbart för teknikbolag, vilket bland annat gett henne uppdraget att skapa Googles egna beteendeenhet.
Nu tar hon nästa steg med denna ambition och startar ett eget nyhetsbrev där hon bryter ner produkter som BeReal, Uber och ClassPass utifrån ett beteendevetenskapligt perspektiv. Varför har dessa tjänster lyckats så bra? Vad kan de göra bättre? Vilken psykologi ligger bakom deras framgångar?
Börja gärna prenumerera på Kristens nyhetsbrev, hon är helt klart en av de viktigaste personerna i vårt fält.
Läst i veckan
I veckan läste jag klart Monstervågen av Lars Berge. Jag kom in på boken via Bookbeats rekommendationsmotor som vid det här laget fattat att jag har en svaghet för böcker som utspelar sig på sjön.
I denna kategori är Monstervågen knappast ett portalverk, snarare ett dussinverk. Delar du dock min svaghet för berättelser som personer som lever sitt liv till havs så kan boken nog kittla på rätt ställe.
Om just båtar och hav inte är din tekopp bör du skippa Monstervågen.