På frågan om var ytan för vegetabilisk oljeproduktion ska komma ifrån så ligger väl svaret delvis i andra delar av infografiken: genom kraftig minskning av landanvändning för köttproduktion. Jag såg någon siffra om att 83% av jordbruksmarken går åt till att ge föda åt djur i köttindustrin, samtidigt som köttindustrin bara ger 18% av kalorierna i matproduktionen. Det är ju väldigt mycket mer effektivt ur både miljö-klimat och landanvändnings-hänseende att odla något som är ätbart direkt istället för att gå omvägen via djur (plus allt det lidande det medför för djuren). Sen finns det förstås vissa marker där man inte kan odla, men där djur kan beta och ändå må rätt okej, men det är ju bara en försvinnande liten andel av dagens köttproduktion tyvärr.
Halloj! Jag måste kommentera Ritchie och varför jag anser att hennes budskap blir farligt. Hon är inte en klimatförnekare per se men hennes selektiva användning av fakta och uttalanden som "det är inte världens undergång" påminner om klimatförnekarnas retorik. Vi kanske också behöver titta på var i förändringen vi är och hur mycket som måste till? Att vi är långt ifrån målen och en generell urgency. Att vi aldrig har haft så mycket fossilfritt som nu och ändå ökar utsläppen. Det som beskrivs som pragmatism hos henne är vad många klimatforskare kallar blind optimism och cherry picking. Det är väl intressant att se vem som kallar henne ev klimatförnekare, om de nu gör det?
Jag undrar vilka beteenden du har ändrat efter att ha läst hennes bok och om du anser att vi står inför en allvarlig klimatkris eller om det räcker att fortsätta med de små förändringar vi gör nu? Optimism kan ta och kanske behövs i olika former, men frågan är vilken typ av handlingar det inspirerar till? DE flesta jag möter som inte är så insatta, tänker att tekniken kommer lösa det (vad nu "lösa det"betyder i en polykris) och att vi då är på väg till förändring vilket då Ritchies bok stödjer men varför håller inte de flesta klimatforskarna med?
Hypotetiskt kan vi alltid säga att det är bra att färre barn blir slagna, men om 100 000 barn fortfarande utsätts, hur tolkar vi då den statistiken? (och är det globalt eller i vissa länder). Eller att bara för att några har åkt till månen betyder inte att vi kan flytta hela jordens befolkning dit när det krisar här. Är detta verkligen en källa till optimism och pragmatism för världsläget? (även om det såklart är spännande med månfärd). På samma sätt kan vi granska mycket av det hon säger:
- Luftföroreningar: Ja, det har blivit bättre och det är toppen, men enligt WHO andas nästan hela världens befolkning (99%) luft som överskrider deras kvalitetsgränser och hotar hälsan. 17% av rika länder och i stort sätt alla av de andra. Här är väl intressant att se hur, varför och när blev det bättre?
- Levnadsstandard: Hon påstår att ett CO2-snålt liv inte innebär "fattigt och frugalt" i jämförelse med hennes farföräldrar. Men vad innebär det egentligen att leva så? En person i Sverige som tjänar mer än ca 18 000 kr i månaden måste minska sina utsläpp med upp till 87%. För många innebär det att minska köttkonsumtion och resande, vilket kan upplevas som en försämrad livskvalitet. Så då behöver vi väl prata om vad livskvalitet är? Och beteendeförändring. Samt lyfta hur ett omställt liv kan se ut som ändå är förändrat mot hur vi lever nu.
- BNP och utsläpp: Det ska finnas över 900 rapporter som visar att frikoppling inte fungerar i stor skala. Visst har vi sett en viss frikoppling i vissa länder, men globalt kan det ta 220 år att nå en verklig frikoppling, och detta utan att beakta befolkningsökning och ackumulerade utsläpp. Att hävda att vi har bantat när det bara handlar om marginella minskningar säg typ 200 gr, är missvisande.
- Om tex. palmolja anses vara dåligt, innebär det inte att någon annan olja per se är bättre att skala upp. Problemet ligger i vår generella oljeanvändning - eller?
Tack Isabelle! Visste att boken väckt många reaktioner, grymt bra att du punktar upp kritiken och erbjuder förkovran!
Jag fick lite technooptimist-vibbar då och då i boken men när jag läser Ritchies sägningar noga landar jag ändå i att mycket handlar om att använda lösningar som redan finns, exempelvis skippa kött, köp ingen bil, välj aktiva transportmedel, förbjud all uppvärmning och nedkylning som görs m h a att bränna fossilt.
Sen älskade jag som sagt hennes viktigaste råd: jobba med något som bidrar till förändring.
Men som sagt, superbra respons på boken. Hjälper alla läsare att nyansera bilden, och detsamma för min del såklart 😅
Superintressant nyhetsbrev som vanligt!
På frågan om var ytan för vegetabilisk oljeproduktion ska komma ifrån så ligger väl svaret delvis i andra delar av infografiken: genom kraftig minskning av landanvändning för köttproduktion. Jag såg någon siffra om att 83% av jordbruksmarken går åt till att ge föda åt djur i köttindustrin, samtidigt som köttindustrin bara ger 18% av kalorierna i matproduktionen. Det är ju väldigt mycket mer effektivt ur både miljö-klimat och landanvändnings-hänseende att odla något som är ätbart direkt istället för att gå omvägen via djur (plus allt det lidande det medför för djuren). Sen finns det förstås vissa marker där man inte kan odla, men där djur kan beta och ändå må rätt okej, men det är ju bara en försvinnande liten andel av dagens köttproduktion tyvärr.
Supersnyggt tillägg! Håller med, låter helt logiskt!
Tack för att du kommenterar och peppar!
Halloj! Jag måste kommentera Ritchie och varför jag anser att hennes budskap blir farligt. Hon är inte en klimatförnekare per se men hennes selektiva användning av fakta och uttalanden som "det är inte världens undergång" påminner om klimatförnekarnas retorik. Vi kanske också behöver titta på var i förändringen vi är och hur mycket som måste till? Att vi är långt ifrån målen och en generell urgency. Att vi aldrig har haft så mycket fossilfritt som nu och ändå ökar utsläppen. Det som beskrivs som pragmatism hos henne är vad många klimatforskare kallar blind optimism och cherry picking. Det är väl intressant att se vem som kallar henne ev klimatförnekare, om de nu gör det?
Jag undrar vilka beteenden du har ändrat efter att ha läst hennes bok och om du anser att vi står inför en allvarlig klimatkris eller om det räcker att fortsätta med de små förändringar vi gör nu? Optimism kan ta och kanske behövs i olika former, men frågan är vilken typ av handlingar det inspirerar till? DE flesta jag möter som inte är så insatta, tänker att tekniken kommer lösa det (vad nu "lösa det"betyder i en polykris) och att vi då är på väg till förändring vilket då Ritchies bok stödjer men varför håller inte de flesta klimatforskarna med?
Hypotetiskt kan vi alltid säga att det är bra att färre barn blir slagna, men om 100 000 barn fortfarande utsätts, hur tolkar vi då den statistiken? (och är det globalt eller i vissa länder). Eller att bara för att några har åkt till månen betyder inte att vi kan flytta hela jordens befolkning dit när det krisar här. Är detta verkligen en källa till optimism och pragmatism för världsläget? (även om det såklart är spännande med månfärd). På samma sätt kan vi granska mycket av det hon säger:
- Luftföroreningar: Ja, det har blivit bättre och det är toppen, men enligt WHO andas nästan hela världens befolkning (99%) luft som överskrider deras kvalitetsgränser och hotar hälsan. 17% av rika länder och i stort sätt alla av de andra. Här är väl intressant att se hur, varför och när blev det bättre?
- Levnadsstandard: Hon påstår att ett CO2-snålt liv inte innebär "fattigt och frugalt" i jämförelse med hennes farföräldrar. Men vad innebär det egentligen att leva så? En person i Sverige som tjänar mer än ca 18 000 kr i månaden måste minska sina utsläpp med upp till 87%. För många innebär det att minska köttkonsumtion och resande, vilket kan upplevas som en försämrad livskvalitet. Så då behöver vi väl prata om vad livskvalitet är? Och beteendeförändring. Samt lyfta hur ett omställt liv kan se ut som ändå är förändrat mot hur vi lever nu.
- BNP och utsläpp: Det ska finnas över 900 rapporter som visar att frikoppling inte fungerar i stor skala. Visst har vi sett en viss frikoppling i vissa länder, men globalt kan det ta 220 år att nå en verklig frikoppling, och detta utan att beakta befolkningsökning och ackumulerade utsläpp. Att hävda att vi har bantat när det bara handlar om marginella minskningar säg typ 200 gr, är missvisande.
- Om tex. palmolja anses vara dåligt, innebär det inte att någon annan olja per se är bättre att skala upp. Problemet ligger i vår generella oljeanvändning - eller?
Några referenser:
Många fler punkter av boken debunkt samt länk till kritisk poddintervju med Ritchie: https://www.linkedin.com/feed/update/urn:li:activity:7153997864480759808/
Om 220 år till decoupling:
https://www.thelancet.com/journals/lanplh/article/PIIS2542-5196(23)00174-2/fulltext
Om degrowth och boken:
https://timotheeparrique.com/a-response-to-hannah-ritchie-how-i-learned-to-stop-worrying-and-love-economic-growth/
hej hopp!
Tack Isabelle! Visste att boken väckt många reaktioner, grymt bra att du punktar upp kritiken och erbjuder förkovran!
Jag fick lite technooptimist-vibbar då och då i boken men när jag läser Ritchies sägningar noga landar jag ändå i att mycket handlar om att använda lösningar som redan finns, exempelvis skippa kött, köp ingen bil, välj aktiva transportmedel, förbjud all uppvärmning och nedkylning som görs m h a att bränna fossilt.
Sen älskade jag som sagt hennes viktigaste råd: jobba med något som bidrar till förändring.
Men som sagt, superbra respons på boken. Hjälper alla läsare att nyansera bilden, och detsamma för min del såklart 😅