Niklas Laninges nyhetsbrev #222

AI-lärare, QR-koder, IT-bubblor, EPA-dunk och klimat-hopp. Enjoy!

Glad midsommar i efterskott allihopa!

I och med midsommar så är semestersäsongen officiellt igång så efter nästa veckas utskick tar jag fyra veckors paus från skrivandet. Du kan därför räkna med mängder av lästips nästa vecka, både skönlitterära och mer beteende-nära.

Här har du dagens meny:

• Åsikt: Sal Kahn ser AI som lösningen på 2 sigma-problemet (du kommer vilja veta vad detta betyder)

• Kunskap: QR-koden – en dominerande betalmetod i öst

• Kunskap: Fyra slides som talar emot att vi skulle vara i ännu en IT-bubbla

• Kunskap: Daglig proteinintag snyggt visualiserat

• Inspiration: EPA bookclub väcker läslust

• Läst i veckan: Vad jag lärt mig av boken Not the end of the world

---

Sal Kahn ser AI som lösningen på 2 sigma-problemet

Begreppet 2 sigma-problemet myntades 1984 av forskaren Benjamin Bloom då han i en studie noterat att elever som får hjälp av en dedikerad lärare (personal tutor) förbättrar sina resultat med två hela standardavvikelser. Det vill säga, en elev som är medelmåttig blir helt plötsligt en exceptionell elev.

Anledningen till att Bloom just kallade det för ett problem var för att han aldrig såg en värld där alla världens skolbarn skulle få 1-1 handledning av en lärare.

Tills nu!

I TED-talket nedan ger Sal Khan (grundare av onlineutbildningen Khanacademy) ett övertygande argument för varför 2 sigma-problemet inte längre behöver vara ett problem. Tekniken för att ge alla elever en fantastisk personlig lärare är ju som bekant här, yes jag och Sal pratar om AI.

Så, känner du fortfarande av efterdyningarna från midsommarnatten? Luta dig tillbaka och låt dig inspireras av Khan och hans vision för en bättre skola där elever och lärare blir exceptionella med hjälp av AI.

QR-koden – en dominerande betalmetod i öst

Förra veckan skrev jag kort om Sverige-specifik data från Global Payments Report. Eftersom jag är ett stort fan av QR-koder unnar jag mig nu att lyfta fram ännu en del från rapporten, nämligen den om QR-kodens framväxt i Asien.

I rapporten skriver man bland annat:

“Juniper Research forecast QR code payments to grow over 590% in Southeast Asia Market by 2028.”

Självklart ska man vara försiktig med att tänka att det som växer i Asien också kommer öka här i Europa. Vi har ju exempelvis inte den typ av super-appar som Wechat, det vill säga appar där man sköter det mesta (betalningar, meddelanden, dejting, matbeställningar etc.). Jag väljer dock att se QR-kodens frammarsch i Asien som ännu ett bevis på att denna teknik är här för att stanna.

Det trodde man inte när man såg de första taffliga försöken att använda QR-koder för säg 10 år sedan…

Fyra slides som talar emot att vi skulle vara i ännu en IT-bubbla

Är vi i en AI-bubbla? Svårt att säga, men den som ska starta ett teknikbolag idag och hoppas kunna attrahera investeringar är chanslös om man startar något annat än ett AI-bolag.

Nyligen kom jag över en presentation från analytikern Benedict Evans, förvisso från 2015, men jag tycker den ändå ingjuter ett visst lugn hos den som oroar sig för teknikbubblor. Här är fyra slides där Evans jämför hur det såg ut under i början av 2000-talet och hur det såg ut 2015.

I min mening är de värda att meditera kring ett tag.

Till att börja med kan man konstatera att det numera finns en marknad för alla som gör något på internet, vilket det knappast fanns år 2000.

Så även om man hör om galna värderingar och startups som får miljontals dollar investerade i sig (eller det faktum att vi numera har bolag värda tre biljarder dollar) har värderingarna gått ner om man ser till finansiering per användare.

Och det är inte bara att alla numera är på internet (jämfört med 2000) – de spenderar pengar på internet.

Samtidigt som det finns otroligt mycket utrymme för tillväxt. Siffrorna nedan sträcker sig som sagt bara till 2014 och visst har det hänt mycket. Värt att notera att detaljhandeln för de flesta segment fortfarande omsätter mer än ehandeln, men där den sistnämnda så klart växer.

Daglig proteinintag snyggt visualiserat

Jag minns en tid då så kallad infografik var det hetaste sedan skivat bröd. Vart jag än vände mig på internet dök snygga grafiker upp som förklarade något spännande i en enda graf. Faktum är att jag för ca 15 år sedan hade en vän som livnärde sig på att göra infografik till diverse amerikanska reklambyråer.

Gissa om jag blev glad när nyhetsbrevet Foodtech Weekly introducerade mig för Visualcapitalist.com – på den här sajten kan man fullkomligt bada i infografik som om det vore 2008!

Som i exemplet nedan där man får en snabb överblick över vad som är den huvudsakliga källan till protein i olika världsdelar.

Jag ska återkomma till det här med kött längre ner när jag berättar om boken Not the end of the world.

EPA bookclub väcker läslust

Nu är det dags att hylla ett gäng hjältar! SVT berättade nyligen om det framgångsrika initiativet EPA Bookclub, ett initiativ som bibliotekarier i Jämtland sjösatt för att få unga killar att läsa. Genom att locka med en härligt miljö där man bjöd på läsk och pizza och genom att låta killarnas intressen styra val av bok fick man EPA-entusiaster att bli bokmalar.

Att just låta barn och ungdomar själva bestämma vad de ska läsa var ju en central del av de läsfrämjande insatser jag skrev om för två veckor sedan. Det låter så enkelt, och kanske är det därför som initiativet gick så bra. En av ungdomarna som deltog sa det bäst själv, så läs noga nu alla bibliotekarier:

“Man måste verkligen gå till de unga och kolla vad de gillar och vad de tycker om och därefter kan man leta och ta reda på vilka böcker som kan passa till ungdomarna”

Alltså: låt ungdomarnas intresse styra vad de ska läsa, addera lite pizza, och så tar vi ett viktigt steg i att lösa läskrisen.

Vad jag lärt mig av boken Not the end of the world

Jag börjar med det viktigaste: Not the end of the world av forskaren (data science) Hannah Ritchie är klimatboken alla måste läsa. Lita på mig, den kommer få dig att må bättre och hjälper dig som vill göra skillnad att prioritera vad du ska lägga din energi på.

Ritchie inleder boken med att erkänna att hon är kraftigt inspirerad av Hans Roslings datadrivna och optimistiska sätt att se på världen. Med boken vill hon bidra med något liknande, det vill säga ge en opartisk men optimistisk bild av klimatförändringar och samtidigt visa läsaren vad som är viktigt och mindre viktigt att bry sig om. Tyvärr har hennes optimism och pragmatiska syn gjort att vissa kallar henne för “klimatförnekare”, något som hon därför gång på gång måste säga att hon inte är (suck).

Eftersom boken sannolikt är den bok jag antecknat mest i under året tänkte jag nu bjuda på några saker som jag fann extra intressanta (OBS! läs boken ändå och bilda dig en egen uppfattning).

Bokens är uppdelade utifrån vad Ritchie menar är de viktigaste hållbarhetsutmaningarna:

• Luftföroreningar

• Klimatförändringar

• Skogsskövling

• Mat

• Biologisk mångfald

• Plast i haven

• Utfiskning av haven

Nu till några av mina favoritmarkeringar från boken.

Luftföroreningar är ett problem vi måste ta på allvar:

Air pollution is one of the world’s biggest killers. Researchers estimate that it kills at least 9 million people every year.

Samtidigt så var det värre förr. New Delhi, världens idag mest förorenade stad, har än bättre luftkvalitet än London hade för ca 100 år sedan.

För dig som vill göra något åt luftföroreringarna är Ritchies råd tydligt: kör mindre – cykla, gå och åk mer kollektivt.

Att leva ett co2-snålt liv är inte lika med ett fattigt och frugalt liv, det handlar alltså inte om att vi måste sänka vår levnadsstandard:

The notion that we need to be frugal to live a low-carbon life is simply wrong. In the UK we now emit about the same as someone in the 1850s. I emit the same as my great-great-great-grandparents. And I have a much, much higher standard of living.

Än viktigare: ett lands välmående (mätt i BNP) kan ske samtidigt som invånarnas klimatavtryck minskar. Igen – det handlar inte om att leva som förr för att leva co2-snålt.

När det gäller mat finns det ett väldigt tydligt, och återkommande, råd i boken: ät mindre nötkött. Spana in grafen nedan som visar utsläpp per 100 gram protein. Rätt tydligt vad som är avsevärt sämst när det kommer till utsläpp.

Eller som Ritchie förtydligar det:

The worst plant-based foods still have a lower carbon footprint than the best beef or lamb.

Det finns ett missförstånd när det kommer till vad människor tror påverkar deras klimatavtryck och vad som defacto har effekt på ens utsläpp:

Scrolla upp igen och gå igenom listan noga och notera de tre aktiviteterna man inte alls tror (helt felaktigt) har någon effekt.

Och nu till ett riktigt provocerande avsnitt för alla oss som försöker undvika palmolja… Det verkar som vi haft fel.

Olives give us 0.3 tonnes. Coconuts give us 0.26 tonnes – that’s 10 times less. Groundnuts, just 0.18 tonnes.iii Think about what that means. If we were to boycott palm oil and replace it with one of these alternatives, we would need far more farmland. If every company were to follow Ben & Jerry’s lead and use coconut and soybean oil instead of palm, we would need about 5 to 10 times as much land devoted to oil crops. Where is that land going to come from? Coconut is a tropical crop. It’s going to come at the expense of tropical habitats. That doesn’t sound like the sustainability solution to me. It would be a disaster.

Samma sak, fast i ett diagram som visar hur mycket olja respektive gröda ger per hektar:

Nu börjar dagens nyhetsbrev bli för långt så jag avslutar med Hannah Ritchies viktigaste uppmaning till dig som verkligen vill bidra till en mer hållbar värld:

The average person will spend around 80,000 hours at work throughout their lifetime. Pick a great career where you can really make a difference and your impact could be thousands, or millions, of times greater than your individual efforts to reduce your carbon footprint.

Som jag sa i början: läs boken!

---

Tack för att du läst hela nyhetsbrevet! Du är bäst!